Regn på asfalt en varm sommardag. Du vet precis hur det luktar? En något stickande doft som bär så många minnen med sig. Mosiga smultron, rullskridskor och kurragömma i skogen bakom husen.
Där vi samlade grenar och löv för att bygga borgar som rymde all världens kryp och gräspollen, hur alla allergiska utslag som följde var sekundära. För marken var varm och gräset vått när jag tog tag om grässtrået. Jag ville få av en bit för att traska längs grusgången med grässtrået i munnen. Så där pittoreskt som i Rasmus på luffen, med matsäcken i ett litet knyte, fastsatt med ett snöre längst ut på vandringsstaven jag hittade i förrgår. Med fast hand drog jag uppåt och snittade både tumme och pekfinger för att se hur blodet sakta fyllde såret. Järnsmaken fyllde gommen medan jag sög bort spåren av mitt misstag.
Minnena ljuger för oss
Sommaren väcker så många minnen. Alla har de sin egen nyans och ton, men vi kan vara helt säkra på är en sak: Minnena är inte sanna.
“Vaddå!?” tänker du säkert, och jag vet att det gör lite ont.
För vi glömmer allt det andra:
- hur elaka grannpojkarna kunde vara när de inte fick sin vilja igenom,
- hur jävla ont det gör att landa på grusvägens botten och skrapa de bara, sommarbruna knäna,
- hur mycket det kliar när man trots allergi beslutar sig för att spendera tre timmar i en nyklippt hög av gräs.
Konsekvensanalys är inte alla barns starka sida. På samma sätt minns vi som vuxna inte hur det var: Vi minns berättelsen av det som var.
Vi minns fotona som mormor visar på träkojan vi byggde, vi hör pappa skratta åt den där gången när vi lät lillebror testa att rulla i tunnan nedför backen – precis som Pippi, Tommy och Annika gjorde. När vi i vänners gemenskap skrattar åt första gången vi åkte på dans och körde vilse i skogen minns vi bara det goda och tur är väl det. Vårt minne är vackert ur den aspekten att den mörka suddas ut. Kvar blir det kollektiva minnet och upplevelsen av det vi ser.
Så fungerar storytelling – det är berättelsens kraft.
Därför ska du som har något att berätta, bestämma dig för hur du vill berätta din historia.
För människorna runt omkring dig kommer inte att minnas hur det faktiskt var. De kommer inte ens att uppleva samma verklighet som du. Alla upplevelser är unika och individuella, det är ett faktum. Därför är berättelsen än viktigare.
Upptäck kraften med en bra story
Vår upplevelse av verkligheten är fascinerande. Vi jämför oss och upplever olika typer av känslor. Några av oss står närmare sina känslor än andra – vissa av oss lever genom sina känslor. Det är tröttsamt, men vackert att känna alla svängningar och ta till sig energin från de man omger sig med.
Alla berättelser och människors liv som du ser utspela sig – digitalt och i verkligheten – de finns där, konstruerade i all sin prakt. Du kan tycka vad du vill om det, men du har precis samma kraft att bygga din story.
Nostalgi och sommarminnen i all ära, men det fina med vuxenvärlden är trots allt att både konsekvenstänk och handlingskraft ökar med åren. Har du en bra berättelse? Då tycker jag att du ska berätta den.
